Att blogga om självklarheter

När jag skriver här vill jag försöka sätta ord på tankar som jag vill fånga för min egen skull eller som jag tycker är så pass intressanta att jag vill dela med mig av dem. Flera gånger per dag får jag idéer eller tankar om vad jag skulle kunna skriva men de flesta ratas på grund av att de antingen är för personliga, för provocerande och elaka eller för banala. Jag klarar inte av att ge mina (få) läsare plattityder hur många jag än kan tänka under en dag, jag tar liksom för givet att det är sådant folk generellt tänker helt på egen hand.

Därför blir jag lite frustrerad när jag läser bloggar där skribenten skriver ner lite vardagstankar om att det är bra att vara snäll och dumt att gör dumt och får en våg av tacksamma kommentarer i stil med ”Du är så klok!!” eller ”Åh, så bra tänkt! Du är en FÖREBILD!”.

Och det är just frustrerad jag blir, inte avundsjuk för jag skulle inte stå ut med mig själv om det var den nivån jag använde för att skapa en bild av mig själv på bloggen. Nej, jag blir frustrerad över att mina höga tankar om folk generellt inte uppfylls. Räcker det verkligen med att säga ”Det är viktigt med balans i vardagen” eller ”Det är viktigt med trygghet för barn” för att ge folk ett Eureka-ögonblick?

Och visst vet jag att kommentatorsfält till några bloggar knappast är ett representativt urval för befolkningen i stort. MEN ÄNDÅ!