Lite bättre, mycket värre

Igår samlade jag kraft och städade. Redan kvällen innan bestämde jag mig för att det skulle bli gjort och orkade hålla fast vid det. Eftersom maken varit däckad av förkylning under hela helgen så hade hemmet sakta förfallit och när det händer mår jag så mycket sämre.

Alltså städade jag. Som motivation så lyssnade jag på Läckbergs senaste bok under tiden. Det ger inte mycket intellektpoäng men å andra sidan var jag den enda av 37 svarande på FL som ser på Aktuellt kl 21 på kvällarna.

Det tog lång tid, men var som en renande tortyr. Steg för steg slet jag ut kroppen som ett offer för renlighet och ordning. När jag var färdig så var jag mer än lagom förtjänt av den gratäng jag lagat samt av Houseavsnittet som väntade efter att sonen somnat.

Idag kände jag att jag hade nått ett nytt steg i min helvetesgraviditet. Det konstanta molandet och obehaget har gått över till ren smärta. Inte bara när jag går eller vrider mig dumt utan hela tiden.

Så jag tvättade mitt feta hår, sminkar mig snygg och åker in till stan för att tröstäta nudelwok med systern min. Ska man gå i konstant smärta i ett halvår till så kan man i alla fall äta gott och se bra ut under tiden.

Istället flyr jag

Nej, jag mår inte så bra. Jag mår skit. Jag orkar inte ens försöka tänka på hur glad jag borde vara över att jag överhuvudtaget kan bli gravid. För nu börjar det bli tungt – inte fysiskt utan psykiskt. Smärtan gör mig orörlig och jag står ständigt mellan valet att slita på kroppen eller besvära min man ännu en gång för att få hjälp.

Jag har minst 24 veckor kvar.

Att ta sig ut från lägenheten är inte en självklarhet. Och jag börjar sluta vilja komma ut, jag har tappat lusten. Jag vill bara sjunka ihop och vänta ut tiden. Försöka glömma tankarna på att allt kommer bli värre. Det är jobbigt nog som det är.

Snart blir jag ensamstående

Jag orkar inte kommentera Anna Anka. Det är tillräckligt många som har poängterat hur fel hon har, hur dum hon verkar och alla brister i hennes argument. Jag vill inte klanka ner på en kvinna som alla redan har sparkat på men jag har heller inget bra att säga om henne heller, så jag håller käften.

Istället sitter jag här i sunkiga kläder, flagande nagellack och mitt hår är inte tvättat sedan i söndags. Och jag är rätt nöjd.