"Jag springer så fort!"

Sonen kan springa riktigt fort nu, RIKTIGT fort. Detta testar han så fort han får chansen vilket är jättekul, särskilt när vi springer tillsammans och skrattar.

Mindre kul är det när han kombinerar detta med sin nya insikt i att han har en egen vilja och en egen kropp som faktiskt kan springa ifrån sina föräldrar. Det är inte alls kul när detta testas på Coop Forum.

"Jag springer så fort!"

Sonen kan springa riktigt fort nu, RIKTIGT fort. Detta testar han så fort han får chansen vilket är jättekul, särskilt när vi springer tillsammans och skrattar.

Mindre kul är det när han kombinerar detta med sin nya insikt i att han har en egen vilja och en egen kropp som faktiskt kan springa ifrån sina föräldrar. Det är inte alls kul när detta testas på Coop Forum.

"Då var du mammaledig ett tag då?"

Det är alltid lika jobbigt att stöta på bekanta som man inte träffat på flera år eftersom samtalet alltid kommer in på det här med att jag har fått barn. Det är så klart jättekul att berätta om sonen men sen kommer den ständiga frågan:

”Vad har du gjort sen sist då? Varit mammaledig förstår jag?”
Och det är alltid lika svårt att svara så att personen förstår. Det funkar nämligen inte med: 
”Nej, inte alls. Min man var hemma istället.” Eftersom det orsakar sådan förvirring hos den som ställde frågan, i alla fall om personen är en mamma. Så idag försökte jag med en ny variant:
”Nej, inte så länge”
Personen svarade:
”Ett år eller så?”
”Njaeee…”
Jag klandrar dom inte egentligen. Att en mamma inte är hemma med sitt barn på heltid är otroligt ovanligt. Antalet föräldrar som låter mannen vara hemma längre än kvinnan representerar en promille av alla föräldrar. Men jag skulle så gärna vilja att det inte var så, jag önskar att frågan skulle vara:
”Åh, vad kul att du fått barn! Ska du vara föräldraledig?”