När livet känns bra

Nu har jag snart varit tvåbarnsförälder i ett år. Det är alltid något som händer ett år efter en förändring, men börjar allt mer se det som en vardag och något självklart. Och nu börjar Esther verkligen bli en självklar, egen individ i vår familj. Så alldeles egen med sina stora, rullande tårar som kommer så fort hon inte känner sig nöjd med tillvaron. Och som slutar lika fort igen. Hon vet hur hon ska styra oss alla tre, och vi låter oss så gärna styras. Alvin dansar och showar för henne när maten dröjer lite för länge. Han är så fin och bra.

Jag läser till mitt drömyrke, det känns fortfarande overkligt. Och det är inte alls så svårt som jag hade trott. Rätt enkelt och så väldigt kul. Detta kommer jag få hålla på med i fem år. Fem år av lugn och ro.

Det är väldigt mycket nu, vi har aldrig riktigt någon lugn och ro. Esther är hemma på heltid och även maken läser på heltid. Och så jobbar jag ju också, men bara varannan helg. Lägenheten får bli kaos, möbleringen är formad så att Esther kan härja utan risker så att vi kan läsa våra kurser i någorlunda lugn och ro. Jag lyssnar på föreläsningar medan jag diskar. Men snart kommer det lugna ner sig. Till sommaren blir det ledigt för alla fyra i tre månader och till hösten börjar Esther på dagis. Jobbet drar in min tjänst. Jag och Erik kommer alltså få ägna flera timmar varje dag åt att ENBART plugga. Vad ska man göra med all den tiden..?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s