Stor fisk i liten damm

Eftersom jag lever efter devisen ”för varje kommentar finns ytterligare 50 läsare” så anser jag nog att bloggen kan väckas till liv igen.

Jag saknar verkligen den här bloggen! Förmodligen är det retrospektets rosaskimrande sken som gör det men jag kan ändå inte låta bli och tro att jag alltid skrev genialt och intressant när jag bloggade här. Och det var på en så lagom nivå också! Lite mat, barn, humor, populärkultur, politik och filosofi. Sedan dess har jag börjat vandra längre in i de sociala mediernas värld och börjat känna mig som en väldigt liten fisk i en gigantisk ocean. När man twittrar med blandade experter på Twitter så känner man sig hela tiden lite liten och dum. Jag glömmer att jag rört mig mot områden med experter vars tid, utbildning och erfarenhet inte går att jämföra med min.

Allt oftare måste jag påminna mig om att jag är ung, att mina intressen är breda och kanske framför allt att jag inte har lika mycket tid att sitta och läsa bloggar från Egypten eftersom jag:

1. Har ett barn hemma på heltid

2. Studerar på heltid

3. Arbetar på deltid

4. Har ett till barn hemma på deltid

5. Handleder en gymnasiekille på deltid.

Det är kanske ändå inte så konstigt att jag känner mig underlägsen i varje område jag ger mig in i?

Nej, istället ska jag försöka backa ner till mina microperspektiv. Skriva om barnen, maten, iPaden och psykologin jag får lära mig så mycket om. I den mån jag hinner.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s