Barn och fördummande TV

Jag har dragit mig lite för att skriva något nytt här i bloggen. Brevet till Birgitta kan nämligen vara det bästa jag någonsin presterat i skrift och att försöka hålla mig på den nivån känns som en omöjlighet.

Men nu måste jag ändå förklara min ståndpunkt angående barn och TV-tittande. Lady Dahmer skrev om hur fördummande det är, den mer avslappnade och sköna Anna skrev ett inlägg till TVs försvar.

Själv är jag en klar TV-förespråkare även om jag hade högtflygande planer om restriktioner innan sonen var cirka 2 år. Då trodde jag att TV var fördummande och förslappande. Att alla små barn satt som paralyserade och helt okritiskt tog in all skit som visas. Ganska snart insåg jag att det inte var så utan när min son väl började visa något intresse för TV-program så gjorde han det med väldig entusiasm och engagemang. Det började med att han skrattade och sa ”tubbiebjöööd!” till Teletubbies för att sedan kunna följa allt längre och mer avancerade program. Hela tiden är han med, pratar med TVn, skrattar, ropar och leker. Inte sällan ställer han frågor till någon av oss vuxna eller så förklarar han något för oss som han lärt sig genom programmet för att se om vi håller med. Jättefascinerande!

Vår käre son får faktiskt titta hur mycket han vill. Det har liksom aldrig funnits skäl att begränsa det eftersom han själv har stängt av och gjort något annat efter någon timme. Ofta vill han leka något utifrån det han just sett, eller så vill han snacka med oss vuxna om det. På TVn visas nämligen så mycket som vi aldrig skulle visa honom, man tar upp ämnen som inte vi pratar om hemma och allt detta vidgar hans värld – inte motsatsen.

Sen ska man självklart ha översikt! Inget barn bör sitta och titta helt själv på vad som helst. Sonen får se på Barnkanalen eller Playhouse Disney utan vår uppsikt, andra kanaler tittar vi på tillsammans (nyheter, Discovery och liknande). För barn kan inte hantera allt som flyger ut genom rutan och vi vuxna har en viktig roll i att tolka, samtala och skydda från intrycken som är för starka.

Gör man det så behöver man inte se TVn som en fiende utan som trevlig underhållning och faktiskt ett pedagogiskt verktyg. Och ja, även som ”barnvakt” för det är skönt att kunna snooza lite medan sonen ropar muskeverktyg på morgonen. Och det är skönt att kunna göra färdigt maten innan blodsockernivåerna sjunker farligt lågt hos samtliga familjemedlemmar. Och jo, barnprogram kan vara perfekt för en förälder som behöver sitta ner, slappna av och bara chilla en stund.

Over and out.

Annonser

15 thoughts on “Barn och fördummande TV

  1. Vettigt sagt! Så många begrepp och uttryck som tas upp på barnkalen som vi annars inte skulle tänka på att prata om i vardagen här hemma. Femåringen är just nu inne på ”lycka”. Tydligen är lycka att få följa med sin pappa och tvätta bilen i en biltvätt. ”Och jag som aldrig upplevt riktig lycka” suckar sonen.

  2. Jag håller helt med (men det visste du redan :P) Det handlar om vad man ser på inte om man ser på tv. Oskar brukar få se på barnkanalen ensam (och playhouse disney när vi hade den) annars brukar jag vara med. Jag och Oskar brukar se på simpsons och ugly betty , inte världens mest pedagogiska, men båda gillar det 😛

    • Barn gör det mesta till en möjlighet att vara pedagogisk. Om man tar sig tid att svara på deras ”varför?”-frågor så kan även Simpsons bli pedagogiskt. 🙂

  3. jag misstänker att flertalet kanske tror att jag är en anti-tv på ett nästintill religiöst sätt. Vilket absolut inte är sant. Aj löv TV. Jag tycker bara att barn, speciellt små barn, borde göra annat istället.

    • Jag har något minne av din fäbless för TV-serier. 😉

      Nu vet inte jag hur gammal din dotter är men väldigt fort vill barnen göra och vara som föräldrarna. Det var det jag insåg, vi är en TV-tittande och TV-spelsspelande familj och vår son är en medlem i den familjen. Antingen skulle vi få ändra på oss eller så fick vi acceptera att även sonen tittade på TV och göra det bästa av det. Och som vi insåg var det inte heller något negativt med hans TV-tittande. Så vi såg inte anledningen till att undvika TV-tittande för honom. Men självklart ska barn göra annat också!

  4. Håller helt med!
    Jag ser mig själv som ett utmärkt exempel på att TV inte är fördummande. Är helt övertygad om att jag lärde mig läsa snabbt och dessutom i väldigt tidig ålder tack vare Dallas, Dynastin och Zorro (den otecknade versionen).

    Skulle dessutom bli svårt att hålla Lova borta från TV-tittande i och med att jag är lite lätt TVberoende…

  5. Jag har en pojke som inte hade sovit längre än till kl 5.40 NÅGON GÅNG innan han fyllde två år. Oftast vaknade han mellan 4.45 och 5.15.

    Han har tittat MYCKET på tv – ofta i två timmar (de dagar det gick) innan vår dag ens började – och han är en väldigt verbal, social, aktiv och lekfull kille.

    Det allra roligaste är att många tycker att tv är okej i vårt fall – men att det inte är okej med samma mängd tv-tittande på kvällen. Det är obegripligt för mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s