Öppet brev till Birgitta Ohlsson

Hej Birgitta!

Grattis till din graviditet, hoppas den flyter på utan problem!

Det är visst många som har åsikter om din framtida familjesituation. Blev du förvånad? Det blev jag när jag för tre år sedan fick mitt första barn och efter en månad gick tillbaka till min heltidssysselsättning. Jag trodde nämligen att min och min mans upplägg av föräldraledighet var vår ensak och att folk skulle lita på vår bedömning. Men som du märkt så är det här med föräldraskap inget man bryter normer inom utan att det väcker känslor.

På debattforum mötte jag hårda kommentarer där den vanligaste var ”Varför skaffar du barn när du inte vill vara med det?”. En föreslog att jag skulle skaffa ett akvarium istället, om jag nu ändå bara tänkte ”lämna bort” barnet. Dessa personer fick då frågan om desamma gällde alla män som får barn men återvänder till arbetet efter några veckor (eller dagar). Många valde att inte besvara detta, andra kom med argument om hur det inte alls var samma sak. Dom menade att jag, i egenskap av biologisk mor till detta barn, var helt oersättlig på grund av:

1. Min unika lukt

2. Mina hjärtslag

3. Min röst

4. Mina hormoner

5. Min modersinstinkt

Ska vi gå igenom dom? Låt oss!

1. Barnet ligger i fostervatten under hela graviditeten. Vi känner inte lukt i vatten och även om vi gjorde det så tvivlar jag på att jag luktar som fostervatten. (Googla gärna ”hur luktar fostervatten?”) Lukten är viktig för små barn, men den lukt som blir viktig är den dom känner under sina första timmar och dagar. Och även om den byts eller kombineras med en annan så är det fortfarande kontinuiteten som är viktig. Alltså, pappan duger lika bra.

2. Mina hjärtslag är inte unika från någon annans. Mitt hjärta ser likadant ut som alla andra friska hjärtan och avger samma ljud som andra friska hjärtan. Ja, ljudet av hjärtslag är lugnande för små barn. Men det går lika bra med pappans.

3. Ja, visst känner mitt barn igen röster i magen. Frågan är hur lätt det är att känna igen dom väl på utsidan där man inte längre hör ljudet av blodcirkulation, hjärtslag, mag- och tarmrörelser och dessutom inte genom vatten, fett och hud. Och även OM barnet känner igen just min röst så borde barnet även känna igen pappans. Återigen tror jag att kontinuiteten efteråt är den viktiga.

4. Här kommer vi in på ett svårare område. För hur mycket påverkar hormonerna jämfört med reaktioner utifrån sociala förväntningar? Hur stor skillnad blir det på en primärvårdande mans hormoner och en biologisk mors? Och hur stor roll spelar dom? Jag vet bara själv att jag efter någon vecka kände mig rätt neutral när det gällde hormoner. Jag kände ingen större omvårdnadsdrift än min man, jag sov sämre än vad han gjorde och jag reagerade inte snabbare eller mer på barnets skrik. Jag vet att det är ett skralt underlag för slutsatser men i vår familj så spelade personlighet och inställning en mycket större roll än eventuella hormoner.

5. Att jag skulle ha en större instinkt att beskydda och ta hand om mitt barn än min man är bara så mycket bullshit att jag inte ens orkar bemöta det. Vi kände båda en spontan drift att göra allt för detta barn, han började älska barnet fortare än jag – förmodligen för att han var hemma på heltid. Alltså, även här var jag helt utbytbar.

Så om vi nu konstaterat att barnet inte kommer fara illa av att du återgå till ditt arbete så är det dags att övergå till hur du kommer må. För det är här det kan bli lite krångligt. Både du och jag är förnuftiga, intelligenta och logiskt tänkande varelser. Vi vet båda två att mannen vi lever med är lika bra lämpad att ta hand om vårt barn. Vi vet också att kvinnor i alla tider återgått till arbete efter att fött barn. Vi vet med hela vårt förnuft att vi, likväl som alla nyblivna fäder, kan återgå till vårt arbete och fortfarande vara förälder om än på deltid. Problemet är att vi också är barn av vår tid, fullt påverkbara av alla åsikter som far runt. Hur mycket vi än önskar det så påverkas vi av normerna i vårt samhälle. Och när tillräckligt många påpekar att du som MAMMA borde vårda ditt barn så kommer du börja tvivla på dig själv och ditt val. Det beror inte på hormoner eller biologisk påvekan på din hjärna utan på att det inte är lätt att vara den som går mot strömmen. Och du kommer märka, som jag gjorde, att samhällets bild av hur en mamma ska vara även finns i dig och påverkar dig. Du kommer missa en stor gemenskapskänsla som (nästan) alla andra mödrar delar idag. Du kommer inte kunna nicka igenkännande när kvinnor pratar om ständiga kräkfläckar, babycafé, nattvak och oförstående makar. Du väljer bort det genom ett bra och genomtänkt val men det kommer inte hindra dig från att känna dig utanför.

Det här skriver jag inte för att avråda dig, jag har aldrig ångrat mitt beslut och nu när jag väntar mitt andra barn så kommer jag inte heller vara hemma mer än en månad på heltid. Jag skriver det här för att förvarna dig om att det värsta du kommer stöta på inte är idioter på debattforum och även ledarsidor utan dina egna känslor av tvivel. Det är priset vi får betala för att vi vågar göra tvärtom inom ett område som är så laddat av känslor. Men förhoppningsvis kommer inte våra barn behöva möta samma attityd den dagen dom vill bli föräldrar. Förhoppningsvis innebär den här debatten som våra val skapar att fler kommer våga göra som  vi – om dom vill. Och om några år så kanske en kvinna kan komma tillbaka till en arbetsplats efter några månader och inte få frågan: ”Finns det dagis för så små barn?”

Jag önskar dig all lycka till Birgitta! Det du ger dig in på är tufft och skulle vara det oavsett om du var man eller kvinna. Och glöm inte bort att vara heltidsförälder också – när det passar er familj!

Annonser

38 thoughts on “Öppet brev till Birgitta Ohlsson

  1. Det är sjukt egentligen att folk kan vara så dömande. Min faster födde fyra barn med en karl, var hemma med de säkerligen under hela tiden. Längre fram när hon var strax över 40 hade hon träffat en ny karl som inte hade egna barn och hon blev gravid, var hemma första veckorna som det tog för kejsarsnittet att läka bland annat och så gick hon ut och jobbade medan pappan var hemma med pojken och det gick hur bra som helst. Inga som helst problem. Jag förstår inte varifrån alla fördomar kommer, eller jo jag förstår men samtidigt tycker jag folk är så himla trögtänkta.

    Bara för att vi är kvinnor så är vi inte helt unika vad gäller spädbarnsvård. Vi är som du skriver utbytbara. Känner man att man gör rätt när man lämnar barnet hemma med den andra lika kompetenta föräldern så tycker jag absolut att man ska göra det. Barnet lär ju inte fara illa så länge man inte gökade med en riktig idiot.

    Nä fram med fler bruttor som kan vända på det här lite och göra det de känner för istället för det som samhället tycker är accepterat.

    • Innan första barnet så kallade jag mig inte ens feminist och såg inte riktigt några problem med samhällets syn på män och kvinnor. Men nu har detta med föräldraledighet blivit min käpphäst. Jag vill att både män och kvinnor ska anses vara lika goda föräldrar och att fler familjer vågar välja det som känns bäst för dom!

  2. Jättebra skrivet! Det brukas sägas att feminister minsann hatar män, men jag undrar om det inte tvärtom är könsrollsmänniskorna som hatar män. Enligt dem verkar ju män endast vara imbicilla spermadonatorer som inte duger till annat än att byta däck och tjäna pengar. Och vad fan har de haft för värdelösa fäder som fått dem att förlora tilltron på detta sätt?

    //En vars pappa var hemma halva föräldraledigheten redan för 25 år sedan och är en synnerligen välfungerande människa ändå

    Ps. Shit vad lika ni är!

    • Precis! Det är klart att om man verkligen tror ens partner är så dålig på föräldraskap att barnet riskerar att skadas – då vill man ju inte låta honom vara hemma ensam. Som tur är så litar jag på att min tar väl hand om mina barn! Precis som min pappa gjorde för 25 år sedan när min mamma fick ett bra jobb några månader efter att jag fötts!

  3. Det där är ett ruskigt bra brev! Nu väntar jag bara på att få se det på sid 4 i Expressen! 😀

    Way to go girl!

    (F ö är jag av samma åsikt som natosh; det är biologisterna som hatar män, inte feministerna!)

  4. Imponerande inlägg jag förstår mig verkligen inte på kvinnor som inte ser sina män som jämbördiga föräldrar.
    Läskigt att folk väljer att skaffa barn med en åskådare. Kan inte låta bli att tänka på tvreklamen som gick för ett tag sedan.” Kerstiiin!”

    Ja tänk att ni är tre kloner! 😉

  5. Gmoll; den reklamen har mina söner kommenterat med orden;

    ”varför håller han barnet så konstigt? Luktar det bajs? Men då måste han ju byta blöja, varför gör han inte det?!”

    Väluppfostrade är dom, mina söner! 😀

  6. Så bra skrivet! Tack!
    Tänk den dagen då alla kan göra som de vill och ingen annan lägger sig i, ser fram emot den!

  7. Otroligt bra skrivet!

    Jag har många inlägg på min blogg under ”genus”, det är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat.

    Jag väntar en liten tjej nu (som är beräknad till 26 april) och när jag nämnde i bloggen att jag INTE skulle klä henne i klänning så blev det ramaskri och resulterade i över 150 kommentarer:
    http://bambi.blogg.se/2010/january/nej-jag-tanker-inte-kla-min-dotter-i-klannin.html

    Jag förstår inte varför det var en sån känslig fråga, ingen har klagat på att min son aldrig har haft klänning?

  8. bambi; På riktigt?! 150 kommentarer bara för att du vill undvika att sätta en könsstämpel på ditt barn?

    Och här har jag gått och sagt till min 7-åring att dinosaurierna är utdöda, så fel man kan ha! Nu verkar de komma framkravlande i massor ur jordens alla hålor.

  9. Ping: "det som var sant för mig måste vara sant för alla andra" at Steffanie Müller

  10. BRAVO!
    Här var det jag som var hemma med båda barnen i 1,5 år, med inhopp av pappa i 1 månad, detta pga ekonomin.

    Hade vi haft en bättre ekonomisk situation då, så hade pappa varit hemma minst hälften av tiden – om inte längre! 🙂

    Bytardagar snart! YEY!!!

  11. Bry er inte om vad de säger – det är helt OK att lägga upp barnledigheten som man vill. Har varit hemma pga sjukdom hela tiden, men vad min 20-åriga dotter saknar idag är en förebild i att ha en yrkesarbetande mamma. Detta kan jag tyvärr inte ge henne. Men det kan ni.
    Vad gäller om flickan ska ha klänning eller inte får man nog finna sig i det om dottern blir ”rosa”. Där har föräldern inte mycket att sätta emot. Min egen dotter har alltid hatat ”rosa” så då var det inte så svårt.

    • Precis! I vissa familjer passar det att mamman är hemma hela ledigheten och även barnen i dom familjerna behöver få veta att det gör att göra på motsatt sätt. Det är därför jag tjatar om hur vi gjorde det så ofta – jag ser behovet att vara motvikt!

  12. Jättebra skrivet, och jag håller med. Jag skulle personligen inte vilja gå tillbaka och jobba så tidigt, utan trivdes bra med att vara hemma länge, men jag tycker att det är superviktigt att man trycker på att ingenting är fel, och att pappor INTE är sämre föräldrar än mammorna – för det där är bara gammalt skitsnack.

    Dessutom, hur många mammor finns det egentligen inte, som är dåliga mammor, som kanske inte borde vara med något barn överhuvudtaget? Argumenten om biologi känns förlegade.

    • Ja, många tror att jag anser att ALLA kvinnor ska göra som jag och det tycker jag självklart inte. Jag tycker att alla ska få friheten att välja det som passar dom och deras familj bäst utan kritik från alla möjliga håll.

  13. Jag började jobba när min dotter var 6 mån och har fått en hel del kommentarer om det och då från kvinnor. Det är inte många som vet om att jag pluggade hennes 6 första månader, jag har helt enkelt inte orkat ta diskussionerna… Klarade dessutom studierna utmärkt, fick högsta betyg:-) Jag är helt övertygad om att jag blir en bättre mamma av att göra det jag mår bra av.

    • Good for you! Jag orkar heller inte alltid ta diskussionerna, det är så mycket enkelt att bara nicka och undvika sanningen. Precis som du är jag dock övertygad om att jag blev en bättre mamma som kombinerade föräldraskapet med en sysselsättning – det fick mig att må bra!

  14. Ping: mer om frihet « mymlan. the real.

  15. Ping: det yttersta beviset på att sverige inte är jämställt « HALFJACK

  16. Jävligt bra skrivet! Jag tänkte kommentera innan när jag läste det samma dag som inlägget postades, men sen så glömde jag bort det eftersom att det försvann ur bloglovin listan :p

    Jag är så trött på alla argument om ”naturlighet” och biologi, vi är människor, inte djur. Vi står över naturen i så många andra sammanhang så vad hindrar oss i de fallen då det handlar om barn och föräldrar? Inte helt sällan så kommer ju argumenten ”men kvinnor ska ta hand om barn och hem, män jagar och försörjer familjen, det är naturligt!” det enda män jagar är fan datamusen på jobbet… Eftersom att kvinnor också jobbar och drar sitt strå till stacken så är det fan lika mycket vår rättighet att få jaga våra drömmar som det är för männen.

  17. Det här skulle du skicka in till någon tidning, riktigt bra skrivet!
    Det är märkligt att alla verkar ha en åsikt angående ens barns uppfostran, hur man delar föräldraledigheten, klär sitt barn, amning, sovrutiner osv. Skulle aldrig falla mig in att påpeka hur någon gör med sitt barn (såvida det inte handlar om aga eller så) och räknar därmed med att ingen säger hur jag ska göra eller inte göra (fastän jag är väldigt traditionell med det mesta så det kanske inte sticker lika mycket i massans ögon).

  18. jag stöttar både Birgittas och ditt val. Det jag däremot tycker är konstigt och inte förstår (men det kan ha att göra med hur medierna vinklat det hela?) är hur BIrgitta som är en av de hängivnaste förespråkarna för delad föräldraförsäkring 50/50 – inte själv verkar leva upp till detta? kanske kommer hon jobba som Eu minister först och sedan ta ut sin halva av föräldraförsäkringen?

    /Annelie som visseligen tagit ut den första delen av föräldraledigheten med barnen, men inte den största.

  19. Ping: Birgitta Ohlsson och jämställdheten | ZoulMedia

  20. Ping: Den nya familjefeminismen « DANITRAS BLOGG

  21. Ping: Den nya familjefeminismen « Föräldrabloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s