Levde alla bullerbyliv innan år 2000?

Det är ju väldigt populärt att snacka om hur stressade dagens barn är. Att dom bara spelar TV-spel och inte leker. Att flickorna klär sig sexigt i 7-års ålder för att dom känner kraven. Att dagens barn inte får vara barn.

Men är detta verkligen så jättenytt? Är det verkligen så jättefarligt? För självklart är det ett problem om barnfetman skulle öka och barnen blev sjuka men det verkar ju gå åt rätt håll. När det gäller kraven på unga tjejer så minns jag exakt samma saker från min uppväxt och var själv en av dom som började sminka mig redan som 10-åring men ser knappast att det skulle skadat mig. Detta hindrar ändå inte mina jämnåriga från att prata om hur annorlunda det var när dom var små. Hur dom lekte i skogen, gick i mysisar till skolan och var oförstörda ända upp till högstadiet. Samtidigt så ser jag grannbarn som leker flera timmar i skogen även idag, som går i mysisar och verkar härligt fria från vuxenkrav och viktångest. Och andra som inte är det – nu som då.

Så är det jag som är ovanlig eller var det så att vi alla inte levde bullerbyliv under våra uppväxt år och att tjejer velat vara vuxna även på tidigt 90-tal? Kanske även tidigare? Kanske ska vi inte få panik över ”dagens ungdomar” utan fundera lite mer på hur vi själva var?

Annonser

5 thoughts on “Levde alla bullerbyliv innan år 2000?

  1. Jag hörde ett radioprogram häromdagen om just det och den sexuella hetsen och en okysst 14-åring med panik. Då fick jag höra an pappsen att han minsann hade kyssen avklarad i mellanstadiet så det ligger nog en hel del i det

    • Precis! Har inte barn under hela vår moderna tid strävat efter att bli ”vuxna” någonstans i 9-10 årsåldern och uppåt? Och precis som vuxna förfasades över oss när vi var barn så förfasas vi nu, cirkeln är sluten.

  2. Det är som det där eviga ”det var bättre förr”-resonemanget. Jag hörde på radion igår en lustig man som sa att om det stämde så var det alltså som allra bäst sekunderna före Big Bang. Man är nog inte helt objektiv helt enkelt

  3. klart att man alltid kommer va orolig över sina egna barn. Det är nåt inbyggt, genetiskt tror jag. Att va skeptisk.

    Nåt jag avskyr är bakåtsträveri över huvud taget. Som den där låten ”ooooh i wish i was a punkrocker with flowers in my hair”.
    Jaha men guud så härligt det hade varit.

    Men bara så du vet så är det precis lika härligt idag om du bara öppnar dina ööögon! (säger jag till henne alltså, inte till dig)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s