Jag är gravid

Jag glömmer bort det ibland, att jag faktiskt går runt med ett, redan nu, livsdugligt barn i magen. Hon heter Esther och är lugn. Det är därför jag kan glömma bort det för när jag sitter still och inte har ont så tänker jag inte på att jag är gravid. Jag har ingen förändrad aptit, inga konstiga känslor i kroppen och inga besvär förutom att bäckenet håller på att kollapsa.

Hon sparkar väldigt lite, men inte oroväckande lite. Med jämna mellanrum så buffar hon till, vänder sig eller sträcker lite på sig som för att visa att allt är som det ska.

Med sonen var det helt annorlunda. Han annekterade hela min kropp, min själ och mitt sinne. All mat smakade konstigt, allt kändes konstigt och stundtals kändes det som att han utövade någon typ av extrem kampsport inne i magen. Det gick inte en sekund utan att jag var medveten om hans närvaro.

Nu glider jag istället sakta framåt i något som skulle kunna kallas lugn och harmoni. Jag hatar fortfarande att vara gravid, bara inte lika mycket som sist.

Hur det kommer bli sen kommer bli väldigt intressant. Sonen har nämligen fortsatt med samma intensitet även efteråt, vi är så lika han och jag. Kollisionerna blir stora men när vi samarbetar och trivs så gör vi underverk. Jag kan se på honom och förstå precis hur han tänker trots att det kan verka helt ologiskt.

Något säger mig att min dotter kommer bli väldigt annorlunda och det ska bli så spännande att få veta det!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s