När man tror att man inte kan älska barnet mer

I min ambition att ”ta itu med saker” så gav jag mig på sonens rum där leksaker, pusselbitar och memorykort låg utspridda överallt. Jag började sortera klossar, tågbana och lego i olika lådor men eftersom jag har svårt att böja mig ner så fick jag inte mycket gjort. När min rygg gör så ont att jag inte kan fortsätta så tittar jag mig omkring och suckar, jag kan inte se någon som helst skillnad i rummet.

När min son kommer hem lite senare så springer han in i sitt rum och utropar: ”Mamma, vad fint du har gjort!”

Annonser

4 thoughts on “När man tror att man inte kan älska barnet mer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s