Stupid girls!

Varför är jag så rädd för att få en dotter? Ni som kommenterat skriver alla ungefär samma sak, att alla flickor inte är så och att jag är sansad så varför skulle inte min dotter bli det också?

Problemet är att jag minns mig själv som odräglig under uppväxten. I alla fall riktigt jobbig under långa perioder. Eftersom man nästan tvingas ha kompisar av samma kön under stora delar av sin barndom så hade jag många tjejkompisar och ja, man blir som man umgås. Dessutom så var jag knappast immun mot alla krav och attityder som mötte mig som tjej och dom verkade inte alltid till min fördel utan snarare tvärtom och även om attityderna mot pojkar inte enbart är bra heller så hade det varit bättre för mig. Tror jag.

Jag är alltså rädd för vad som väntar en flicka mest för att jag tror mig veta hur det kommer bli. Men jag ska försöka fokusera på vilket otroligt lyckad vuxen kvinna jag blev tillslut.

Annonser

6 thoughts on “Stupid girls!

  1. Känner detsamma angående min egen uppväxt. Men jag jämför då med min lillasysters uppväxt. Hon gick i en friskola som eleverna i de kommunala skolorna ansåg vara ”töntig”. Töntig innebar dock att man får leka med barn av andra könet, LEKA fast man slutat lågstadiet och ha sin egna individuella stil till en högre grad. Om man har turen att hitta en sådan omgivning till sin dotter kanske hon slipper gå igenom samma… bajs.

    Nu är jag mer oroad över att få en son istället! Kidsen av det manliga könet häromkring verkar ha som krav på sig att samla ett visst antal åtal emot sig innan de fyllt 18, hoppa av skolan, därefter hamna i kronofogden och annat ”ballt”. Ångest!

    Åh vad jag hoppas att mina barn blir töntar

    • Jo, väldigt mycket handlar om vilken skola man hamnar på och vilka vänner man får. Lite kan man styra som föräldrar men långt ifrån allt. Och visst finns det mycket att oroa sig för när det gäller söner också, men det känns inte lika aktuellt för mig, jag vet inte varför.

      Men nog hoppas jag att även mina barn ska bli töntar!

  2. Det här är bara en spekulation från mig, men… Vettiga fritidsintressen kan vara ett bra sätt att ”påverka” sitt barn, oavsett kön. Det är ju förstås barnet själv som väljer i slutändan, men en introduktion och uppmuntran till i synnerhet idrottsrelaterade hobbys har jag märkt kan hjälpa till att ge barn och ungdomar vettiga värderingar och bra självförtroende.

    (Gärna idrotter/hobbys med både tjejer och killar, typ kampsporter och friidrott! Fast hästtjejer brukar också bli ”rejäla”…) 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s