Varför skaffar du barn om du inte vill vara med dom?

Rätt ofta får jag höra detta, direkt eller indirekt. Det man syftar till är flera olika saker men allt grundar sig i att jag, som kvinna och mor, väljer bort tid med mitt barn för att göra något annat. Det främsta exemplet är när jag berättar att jag inte var föräldraledig med mitt barn. Många blir mest förvånade och nyfikna men en alldeles för stor grupp frågar varför jag skaffar barn när jag inte vill vara med det. Och nej, dom ställer inte samma fråga till alla nyblivna fäder som skyndar tillbaka till sitt jobb efter, som mest, två veckor hemma med barnet.

Nej, det är för att jag är kvinna som jag borde vilja vara med mitt barn 24/7 och någon annan inställning bortförklaras med ord som ”förlossningsdepression” eller ”omognad”. Jag försöker varje gång förklara att jag inte alls är borta hela dygnet från mitt barn och att jag visst vill vara med det, bara inte på heltid. Jag förklarar att jag mår bättre om jag får göra både och, att jag blir en bättre förälder men hos dom mest envisa biter inget av detta. Dom anser nämligen att jag, i egenskap av biologisk mamma, är överlägsen alla andra när det gäller vård av min son. Argument som att min man verkligen vill vara hemma och dessutom har bättre tålamod med spädbarnsvård funkar inte eftersom han inte har rätt ”lukt”, ”röst” och ”hjärtslag”. Ja, detta är tydligen nog för att påverka hela omvårdnaden av vårt barn.

När jag får höra detta så brukar jag ställa en motfråga som jag än idag inte fått svar på. Nämligen:

Vilka konsekvenser, kortsiktiga och framförallt långsiktiga, kommer av att jag arbetar och min man är föräldraledig?

Annonser

14 thoughts on “Varför skaffar du barn om du inte vill vara med dom?

  1. Jag undrar om det inte ligger mycket ångest och avund i de där frågorna kring ditt moderskap. Tjejer idag vill ta över världen och göra allt, men samtidigt ligger det dåliga samvetet och gnyr. Starka karriärskvinnan vs den Goda modern. Istället för att ta tillfället i akt och fundera ut ordentligt vad man själv vill, så gnäller man på andra. Det blir enklare än att göra ett eget aktivt val.

    • Det tror jag absolut stämmer för en hel del. Dom som vill göra likadant men inte orkar/vågar.

      Sen finns det dom som är så uppslukade av moderskapets välsignelse att dom uppfattar mitt ställningstagande som ett hot mot detta. Om vår lösning funkar så är ju det ett bevis för att dom inte är överlägsna sin make när det gäller föräldraskap. Och det tror jag dom tycker känns obehagligt att tänka.

  2. Jag tycker att det där med lukt, röst och hjärtslag är ganska roligt egentligen, hur långtid tar det för barnet att ställa om sig till att pappan är ”primärvårdaren” 1 dag? 2 dagar? Bebisar har inte världens längsta minne, jag har för mig att en 1-åring kan glömma bort en person nästan helt på ett par veckor (om jag minns rätt).

    Det är riktigt komiskt att män kan vara borta hur mycket de vill och fortfarande är de världens bästa föräldrar, en mamma är en riktig skitförälder om hon går på bio ensam första året, typ.

    De där spånen i din tråd på fl får mig att börja undra om det inte är så att de är rädda för att männen ska ta över för mycket utav föräldrarollen, som någon nöt tyckte ”jag har ju burit barnet i 9 månader, klart som fan att jag ska ha mer föräldraledighet) ungefär.

    • Jag som varit med om detta har med egna ögon sett hur tryggt mitt barn var hos sin pappa. Jag funkade också, men inte lika bra som han eftersom det var han som redan från start var den primära vårdaren.

      Mammans överlägsenhet är bara skitsnack!

  3. Amen orka…det är så tröttsamt med alla dessa bakåtsträvare. Klart att alla gör det som passar bäst för dom och det är väl perfa om nu din man tycker det är så roligt att vara hemma. Jag tycker inte heller att det är särskillt ljuvligt att gå hemma med ett spädbarn dagarna långa tyvär så är det i vårt fall en ekonomisk fråga. Håller med Anna k, bara man ska göra något på egen hand så höjer folk på ögonbrynen och frågar oroligt ”meh, var ska sebastian vara”. När min man ska iväg så alla bara ”skönt det behöver han nog, det är mycket med småbarn” Nä, kör på och fortsätt gärna reta röven av alla knastar på FL *hehe* de om någon behöver få sig en rejäl spark i röven så de landar på 2ooo-talet

  4. Åhhh, jag blir så trött när jag hör sådant skitsnack från folk. Bara för att man blir mamma så måste man ju inte utplåna hela sin identitet och personlighet, och man är absolut inte en sämre mamma för att man har ett ”eget liv” också. Jag är övertygad om att det för många innebär att de kan ladda batterierna för att kunna ha mer kvalitet i den tiden de tillbringar med barnen.

    Dessutom tycker jag att hela den attityden är fruktansvärt nedvärderande mot papporna, precis som om de inte skulle vara kapabla att tillgodose sina barns behov.

    • Det är nog det värsta. Att dom helt sonika klassar alla män som sämre föräldrar. När det sedan kommer idioter som Annica Dahlström så blir jag så trött att jag knappt orkar tjaffsa emot.

  5. UNDERBART! Så underbart att läsa om så insiktsfulla människor.
    Det värsta är att det inte bara är ”Lisa” på fl som tycker så som du beskriver. Utan att det går genom hela rättsystemet,där vi varit och kämpat för ett barns rätt till sin pappa lika mycket som till sin mamma. Varför skulle det vara skillnad? Varför skulle mamma vara bättre i ALLA avseenden?

    Tänk om världen bestod av fler mammor som du!
    Underbart att läsa!
    Tack för detta inlägget, det ger mig faktiskt lite hopp!

  6. Ja, man gör ju som man själv vill såklart. Så länge barnet har trygga människor i sin omgivning och har möjlighet att knyta an till någon (eller två) ordentligt så spelar det ju ingen direkt roll vem det är. Kvinna som man gör detsamma (sen kan man ju diskutera det där med ammning, men det tänker jag inte göra).

    Sen kan jag själv fundera över hur man inte kan _vilja_ det, men det är bara vad jag tycker, jag skulle själv aldrig vilja rusa tillbaka till jobbet efter födseln, jag vill pyssla med bebisen hela tiden. Men jag skulle aldrig säga att ni gör fel, bara vara nyfiken på hur ni resonerar. Bara för att majoriteteten inte väljer som ni betyder det ju inte att det ni väljer är fel!

    Lycka till med allt!

  7. Jag tycker att diskussionen är väldigt intressant. De som sågar din åsikt verkar inte kunna gå utanför sig själva och tänka sig att andra människor inte är exakt likadana som dom.

    Jag tycker att nåt en i tråden skrev var så himla kul också. ”Jag har aldrig sett fenomenet att någon tar sig själv på för stort allvar. hur kan man göra det, kan du förklara?”.

    Hahaha.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s